Söndagen den 22.januari 2012 är en dag jag aldrig kommer glömma...
Vi vaknade upp till en fantastiskt vacker vinterdag, som vi väntat!
Dagens aktiviteter var inte svårplanerade, snowracern Noel fick i julklapp skulle invigas, som han väntat!
Noel och Liam tjöt av lycka ner för backen, vad vi inte visste då var att detta tjut skulle förvandlas till något helt annat senare...
Tiden sprang iväg som alltid när man har roligt och hungerkänslan började göra sig påmind så färden begav sig hemåt.
Väl hemma gick jag in med Liam för att söva honom och börja med maten, Noel ville så klart fortsätta leka ut under tiden Samuel skottade.
Jag tittade ut genom fönstret och njöt av att se lyckan i Noels ögon när han lekte, snön yrde kring honom.
En minut senare när jag tittade ut var det en helt annan känsla som väcktes....
Jag ser hur bilen...
Ser hur Samuels mun formar N O E L, ser paniken i hans och Andreas ögon, ser hur Noel ligger på vägen...känns som allt går i slowmotion
Jag skriker rakt ut släpper kniven och löken, springer så fort mina ben bär mig barfota ut i snön...Älskade Noel!
Samuel bär Noel till mig och jag möter förarens blick, han är helt förstörd och skärrad, jag ser hur hans ögon säger förlåt.
Älskade Noel, han gråter ett bra tecken!
Jag gör en rutinkontroll som jag så många gånger sett på tv....har du ont någonstans? "Nej, mamma"....kan du klämma min hand Noel? Han klämmer den försiktigt och jag fortsätter kollar ben, han kan röra allt, lättad!
Ber honom följa mitt finger med blicken, inga problem, jag märker att även han tycker detta är väldigt obehagligt så jag avbryter min undersökning och går ut för att delge alla om att det verkar gått väldigtbra. Samuel pratar med SOS och de skickar en ambulans...jag och Noel går in och sätter oss i soffan, han ligger där i min famn som när han var bebis, min älskade unge! Jag håller honom tätt intill mig.
Ambulansen anländer en stund senare och de kan konstatera precis som vi att han haft en VÄLDIG tur....jag tror dock inte att det var tur, jag vet att det finns något större bakom som har skyddat honom TACK Gode GUD för dina skyddsänglar!
För säkerhets skull fick de Samuel och Noel åka in till sjukhuset. På sjukhuset hittade de inte en enda skråma på hans lilla kropp <3 kan inte beskriva den tacksamhet jag känner! Tänk så fort livet kunde förändrats, skrämmande! Sådana här "tur" har man bara en gång!
Snälla tänk på att inte köra för fort i områden där det finns barn, jag är sååå tacksam att denna man inte gjorde det!Med detta vill jag uppmana ALLA att ta vara på varje sekund vi har tillsammans, vi vet aldrig hur mkt tid vi har tillsammans, livet är bara till låns! <3
