måndag, januari 23, 2012

Vi har bara livet till låns!




Söndagen den 22.januari 2012 är en dag jag aldrig kommer glömma...
Vi vaknade upp till en fantastiskt vacker vinterdag, som vi väntat!
Dagens aktiviteter var inte svårplanerade, snowracern Noel fick i julklapp skulle invigas, som han väntat!
Noel och Liam tjöt av lycka ner för backen, vad vi inte visste då var att detta tjut skulle förvandlas till något helt annat senare...
Tiden sprang iväg som alltid när man har roligt och hungerkänslan började göra sig påmind så färden begav sig hemåt.
Väl hemma gick jag in med Liam för att söva honom och börja med maten, Noel ville så klart fortsätta leka ut under tiden Samuel skottade.
Jag tittade ut genom fönstret och njöt av att se lyckan i Noels ögon när han lekte, snön yrde kring honom.



En minut senare när jag tittade ut var det en helt annan känsla som väcktes....
Jag ser hur bilen...
Ser hur Samuels mun formar N O E L, ser paniken i hans och Andreas ögon, ser hur Noel ligger på vägen...känns som allt går i slowmotion
Jag skriker rakt ut släpper kniven och löken, springer så fort mina ben bär mig barfota ut i snön...Älskade Noel!
Samuel bär Noel till mig och jag möter förarens blick, han är helt förstörd och skärrad, jag ser hur hans ögon säger förlåt.
Älskade Noel, han gråter ett bra tecken!
Jag gör en rutinkontroll som jag så många gånger sett på tv....har du ont någonstans? "Nej, mamma"....kan du klämma min hand Noel? Han klämmer den försiktigt och jag fortsätter kollar ben, han kan röra allt, lättad!
Ber honom följa mitt finger med blicken, inga problem, jag märker att även han tycker detta är väldigt obehagligt så jag avbryter min undersökning och går ut för att delge alla om att det verkar gått väldigtbra. Samuel pratar med SOS och de skickar en ambulans...jag och Noel går in och sätter oss i soffan, han ligger där i min famn som när han var bebis, min älskade unge! Jag håller honom tätt intill mig.
Ambulansen anländer en stund senare och de kan konstatera precis som vi att han haft en VÄLDIG tur....jag tror dock inte att det var tur, jag vet att det finns något större bakom som har skyddat honom TACK Gode GUD för dina skyddsänglar!

För säkerhets skull fick de Samuel och Noel åka in till sjukhuset. På sjukhuset hittade de inte en enda skråma på hans lilla kropp <3 kan inte beskriva den tacksamhet jag känner! Tänk så fort livet kunde förändrats, skrämmande! Sådana här "tur" har man bara en gång!

Snälla tänk på att inte köra för fort i områden där det finns barn, jag är sååå tacksam att denna man inte gjorde det!

Med detta vill jag uppmana ALLA att ta vara på varje sekund vi har tillsammans, vi vet aldrig hur mkt tid vi har tillsammans, livet är bara till låns! <3



24 kommentarer:

  1. Usch. Vilken upplevelse. Jag är så tacksam att det gick bra för din lilla pojke. Stor kram till dig och familjen!

    SvaraRadera
  2. Fy vad hemskt!! Men vilken änglavakt ni hade! Skönt att det slutade väl, men usch vad illa det kunde ha slutat...man blir rädd bara man tänker på det...

    SvaraRadera
  3. Oj får tårar av att läsa. Tack för att du delar med dig. Skönt att det gick bra!

    SvaraRadera
  4. Åh! Jag blir också alldeles tårögd. Änglavakt verkligen!

    SvaraRadera
  5. Sitter här med min lilla kille i famnen och gråter fy vilken hemsk upplevelse och verkligen tack gode gud för att det slutade så väl. Kram till er alla!

    SvaraRadera
  6. Ryser i hela kroppen vid tanken på vad som kan hända våra små hjärtan!! Skönt att höra att allt gick bra och han mår bra! Ta hand om er!

    SvaraRadera
  7. Tårarna rinner när jag läser. Har egna barn i samma ålder. Så glad att Noel mår bra. Ta hand om varandra. Kram Pilutta Emma

    SvaraRadera
  8. blev helt kall när jag läste om din skatt! tur att de underbara änglarna finns runt om oss!

    SvaraRadera
  9. Å gud vad läskigt!!! Otroligt skönt att det gick bra trots allt!!! KRAM!!!

    SvaraRadera
  10. Men fy vad hemskt! En förälders värsta mardröm! Tack gode gud att de gick bra. Kramar i massor

    SvaraRadera
  11. Tackar Gud med tårar i ögonen! Förstår att ni är skärrade! Ta väl hand om varandra!
    Kram
    Christina

    SvaraRadera
  12. Vilken mardröm! Jag börjar nästan gråta när jag läser:(
    Vilken ofantlig tur att han klarade sig!
    Varmaste kramar till er !!

    SvaraRadera
  13. En riktig mardröm!! Tack och lov för änglavakter och att det gick så bra!
    Tårarna rinner och jag gläds med er för att ni får ha honom oskadd.
    Tack för dina ord
    Kram

    SvaraRadera
  14. Å Martina, så hemskt det måste ha varit. Så skönt att allt gick bra! Nu ska jag hem och krama på mina små mirakel lite extra hårt... Kram!

    SvaraRadera
  15. Tack alla fina för era kommentarer och mail! Vi är så tacksamma, hoppas detta kan ge många en tankeställare! Var rädda om varandra, all kärlek <3

    SvaraRadera
  16. Men fy så hemskt, vilken vidrig upplevelse! Så ofantligt skönt att höra att det gick bra! Vår hund var med om en bilolycka på nyårsafton och det var svårt nog, tankarna snuddades då vid vilken tur att det inte var nått av våra barn. Det var illa nog med hunden :( Hon har också klarat sig, med en del skråmor och operationer men ändå.

    Livet är så oförutsägbart.
    Kramar till er!

    SvaraRadera
  17. Å fy vad hemskt! Gråter!Men är innerligt tacksam för att det finns en Gud!Och att änglarna finns fast dom inte syns...Guds välsignelse till dig och din familj! Kram

    SvaraRadera
  18. Å, så hemskt! Men tack gode Gud att det gick så bra, att skyddsängel tog värsta smällen. Det är så lätt att ta barnen för givet... ska tänka mer på att vara tacksam för mina älsklingar <3 ! Tack för att du delade detta! Kram!

    SvaraRadera
  19. Åh herregud, jag blir alldeles tårögd! Vilken tur att han klarade sig oskadd!

    SvaraRadera
  20. Huff for en opplevelse! Bra det gikk så utrolig bra! Man får seg en tankevekker og blir så glad for at man har två friska glada barn! Det man har skal man uppskatta lite oftare! ha en fantastisk helg med din fina familj.

    SvaraRadera
  21. Åhh fy vad hemskt, blir alldeles kall när jag läser. Vilken lättnad sen att se att allt gick bra. En av mina värsta mardrömmar då vi har en väg precis utanför huset där det allt för ofta körs alldeles för fort.

    SvaraRadera